Konsten att sy snabbare än barna växer

Jag behärskar inte konsten att sy snabbare än barnen växer. (Med stickning är det ännu värre, den fantastiskt fina lilla lusekoftan jag stickade n ä s t a n klar till bästisens förstfödda är fortfarande bara nästan klar i storlek 3 månader, dottern fyller 13 i år.) Men de här blusarna har förhoppningsvis inte legat tillklippta och påbörjade riktigt så länge att de hunnit bli små redan.

Båda är gjorda enligt Welinders mönster. Den minsta har en halsinfodring med snedslå, eftersom jag tycker att det blir så fint. Men det kändes lite tjockt, så den andra halsringningen fick bara vanlig fåll. Jag tror att jag kommit på en bra formel för hur lång resåren i halsringningen ska vara – nämligen hälften så lång som själva ringningen. När jag provmätt mot andra plagg verkar det vara lämpligt.

Mönster: Welinder ”Sy & strikk børnetøj 4-10 år”
Tyg: Bomull och snedslå från Stoff och stil
Glädje: kantbandaren till vanliga maskinen som syr så rakt och jämt
Namnlapp: inte än, men det kommer
I morgon: postar jag den mindre blusen till yngsta guddottern och hoppas på att den passar i både smak och storlek! Den större var till Sprallinen.

Till mitt hjärta på alla hjärtans dag

Mitt hjärta ska få en tröja i mjukaste kammade bomullen till alla hjärtans dag. Modellen är avritad från en köpt tröja med pingvinärm och linning i liv och ärm. Både linningar och kantband till halsen är gjorda av samma tyg som tröjan i övrigt. Tröjan blir lite lagom söt-tuff, tycker jag. Perfekt för lilla fröken som hunnit bli fem år.

Jag har inte sytt så mycket det senaste året och känner att jag måste sy upp mig, alltså som att man sjunger upp sig innan man sjunger på riktigt eller värmer upp inför någon idrott. Därför har jag inte känt för att sätta mina lappar på de få saker jag ändå sytt eller att blogga om dem. Nu närmar jag mig!

Mönster: avritad köpetröja i storlek 110
Tyg: kammad singlejersey från JNY Design
Bäst: att jag syr igen
Synd: att jag knappt har tid att sy (som alltid, alltså)

Tingelingelinge tåget går

Sprallinen har en kompis som är galen i tåg. Han bygger tågbanor över hela vardagsrummet, kan alla märken och modeller och tar ut sina föräldrar på tågresor vissa helger bara för att få åka. Jag tror nästan att han föddes med ett tåg i famnen. Det var i så fall för fyra år sedan, och idag hade han födelsedagskalas.

[Jag önskar att jag hade tid att gotta mig mer i fållar och kantband – det blir så snyggt.]

Det var inte så svårt att tänka ut vad han skulle få i present. Men jag är ändå lite osäker på hur kul en fyråring tycker att det är att få kläder i present. Vad har ni för erfarenheter kring det?

[Sprallinen på väg till sin kompis med tågtröjan i paket. Kolla in snyggaste kjolen! Det är fantastiska Sara på Willow and Moo som färgat och sytt den. Jag fattar faktiskt inte hur hon gjort, men resultatet är så coolt. Sedan tidigare har vi ett par regnbågsfärgade tajts från henne, likadana som Jes beställde.]

Mönster: eget, storlek 4 år (eller nuvarande Sprallinstorlek helt enkelt, jag vet inte exakt vad det skulle motsvara)
Tyg: nattåg från Jofotex med ekologisk bomull i trikån
Bäst: min nya maskin och tröjmönstret
Synd: att jag knappt har tid att sy (men det blir bättre i julhelgen tror jag)

Små, små skor till små, små fötter

En liten liten kille ska få stoppa sina makalösa bebisfossingar i de här sockskorna. Visst är de bedåriska!

De är så små så små, inte minns jag att bebisfötter kunde vara riktigt så små. I värsta fall får nog storasyster ha dem till en docka i stället. Inte så dumt det heller kanske.

Mönster: Saartje's bootees (mönstret ligger som en pdf i högermarginalen)

Garn: Opals sockgarn

Stickor: 2,5 mm

Positivt: ett lagom litet projekt för tevesoffan

Negativt: jag är inte överdrivet imponerad av garnet (kanske delvis för att jag fick nysta om det eftersom det hade tovat ihop sig i nystanet)

En blick mot femtiotalet

Så här ser det ut hemma hos mig när jag syr. Ungefär. Vid köksbordet, så 00-tal det är! Läs mer om Libbys symaskinstankar på bloggen Femtiotalsjakten. Kommentera gärna hos henne med egna symaskinsberättelser!

[bilden är lånad från bloggen Femtiotalsjakten, som hämtat den ur Allt i hemmet 1958]

Snöflingan

[Här har Sprallinen alldeles på eget bevåg kompletterat snöflingekjolen med en röd underkjol. Det blev rätt effektfullt, tycker jag.] 

Vi har gråväder och höstrusk. Inte en vit jul i sikte. Kanske just därför ville Sprallinen vara snöflinga på avslutningen på barndansen i lördags. De andra barnen skulle vara änglar och tomtar och pepparkakor, men hon var väldigt bestämd med att hon skulle vara snöflinga.

Kjolen blev mycket enkel, men fin och fullt fungerande för en liten snöflinga, eller hur. Så här gjorde jag:

1. Klippte tyllen i 30 cm långa våder. Jag hade tyg till två våder, men så här i efterhand skulle jag nog velat ha dubbelt så många, så att det fyller ännu mer.
2. Sydde ihop våderna till rundlar.
3. Lade den ena rundeln i den andra och sydde rynktråd genom båda lagren.
4. Rynkade till ungefär 70 cm i midjan.
5. Sydde en mudd på cirka 55 cm.
6. Sydde fast kjolen mot mudden och stickade ner sömsmånen så att det inte skulle bli så sticksigt
7. Sydde på paljetter lite utspritt över det övre lagret.

Mönster: eget, om man nu kan kalla det mönster
Tyg: tyll på 3 meters bredd från Tygverket, mudd från förrådet
Tillbehör: vita paljetter från Tygverket
Trist: novemberljusfotografering
Kul: uppfinneriet, det är nästan det jag gillar mest med att sy

Kusintröjor

Japp! Det gick helt smärtfritt att bandkanta i halsringningen också. Visst kunde jag finjusterat sömmarnas placering lite mer, men för första plaggen kan jag inte vara annat än nöjd. Fantastiskt jättenöjd, om sanningen ska fram.

Det är Sprallinen och hennes kusin som ska få tröjorna. Valet av färg på kantbanden bestämdes av velouren som ska bli byxor att höra till. Att just det tyget var Hilcos interlock var en lyckträff insåg jag när jag någonstans läste att det är bland det enklaste att få snygg med bandkantaren. Den stora frågan nu är när byxorna kommer att bli sydda – det finns ju inget att bandkanta på ett par byxor i velour...

[Fåll med avig trenålssöm. Jag klistrade fast ett block häftlappar på sybordet som guide – i väntan på fållningstillbehöret.]

Mönster: Ottobre Creative Works, den raka modellen, stl 110 och mitt eget i storlek 2–3 år

Tyg: JNY designs härligt gula moln (jag kan faktiskt inte se mig mätt på det tyget) och vinröd Hilco-interlock

Glädje: ny leksak som fungerar så bra

Kul: att bandkantningen går så snabbt och smärtfritt

Positivt: surret från maskinen som matar och syr så fint

+++: allt med de här tröjorna

Bandkantaren och jag!

Tittatittatitta! Så fint det blir!

Lite pill att få in själva kantbandet (tack AnnaKaisa för att tipset om att ha långa kantbandsremsor!), lite pill med att förstå hur apparaten ska sitta fast, men sen. Maskinen matar och syr och allt blir perfekt. Än så länge har jag i och för sig bara testat raka sömmar – men strax blir det halsringning. Håll tummarna!

Första covrade plagget

Jag undersöker min nya maskin, en Janome Coverpro 1000. Parallellt läser jag vad andra bloggare, som Gekko och Thea, skriver samt känner igen mig i Uplandsgårdens bryderier. Jag är glad över Lindas film på Youtube där hon visar hur man enkelt fäster trådarna. Och jag känner hur det rycker i ha-begäret. Kantbandspressarfoten ligger och väntar på mig i butiken, men jag vet att det finns en hel del annat att upptäcka med. Sömnad är en materialsport!

[Inga fancy bilder på snygga sömmar här. Möjligen kan man se den vita sömmen på halsringningens avigsida där kantbandet fortfarande är oklippt. Det bjuder jag på.]

Den här tröjan sydde jag mest bara för att testa, både täcksömsmaskinen och Ottobre-mönstret. Lat som jag var valde jag något som funkade med vit tråd eftersom det satt i maskinen från början.

Kantbandet i halsen stickade jag ner med tvånålssömmen. Det var rätt meckigt att få till det i svängarna och jag vågade inte gå så nära kanten än. Maskinen känns tung och svårstyrd när det inte bara går rakt fram, men det kanske mest är en träningsfråga. Utan den genomskinliga pressarfoten hade det varit nästan omöjligt.

Ärmarna fållade jag innan jag sydde ihop dem. Jag vet att många syr på det sättet, men nästa gång tänker jag nog ändå försöka fålla sist, jag tycker inte om den hårda kant det blir annars (och min vanliga symaskin har lite svårt att sy ner en tjock sömsmån). Undrar om den så kallade friarmen fungerar för små barntröjsärmar.

Livstycket fållade jag när hela tröjan var ihopsydd. Det gick utmärkt.

Mönster: Ottobre Creative Workshop, raka modellen, storlek 110

Tyg: Jofotex gamla uggletyg och Hilcointerlock

Kul: att upptäcka nya maskinen och alla tillbehör, massor av upptäckarlusta kvar

Trist: tröjan är jättestor så trots att Sprallinen är 107 cm lång borde jag nog hålla mig till 104 ett tag till – men hellre för stor än för liten

Läser på...

Så fort tillfälle ges kommer jag att läsa, sluka, allt Debbie skriver om täcksöm. Gissa varför ;-)